Stark och uppfriskande punkläsning

Arne Wickanders debut med Den tredje punkarn fick Selmapriset 2019. Det är priset för årets bästa egenutgivna bok och han fick det mycket välförtjänt, det är en originell och mycket läsvärd text, ”Punkig feelgood-roman för dropouts” var rubriken när jag skrev om den. Det var första delen i det som ska bli en trilogi, både punkhistoria och självbiografi, över perioden 1977-1999. I dag kommer den andra delen ut, Den tionde punkarn, som ger oss en lustfylld resa fram till Palmemordet 1986. Här finns en del inspirationer från den amerikanska beatnikrörelsen, kanske främst Charles Bukowski, som väl kan beskrivas som en sorts prepunk. Kring författaren och trilogin håller det på att växa fram en del annat i en svensk postpunk vilket är riktigt kul!

Böckerna balanserar mellan sammanhållna romaner och novellsamlingar med relativt fristående kapitel som ger oss olika händelser med centrum i Stockholmsförorten Bollmora där författaren var den tredje punkaren. I den nya boken har de blivit fler och det är ett rikt och färgstarkt persongalleri som återkommer i de olika kapitlens dramatiska händelser. Ofta väldigt kul, samtidigt som det är ett levande tidsdokument med hög igenkänningsfaktor.

 

Läs hela Recensionen här