Den tredje punkarn: vi var förortens första punkare. vi klippte håret kort och färgade det. vi tjackade singlar och lp. spelade in blandband. klottrade på alla väggar. blev jagade av snuten. fick stryk. vi gav ut fanzines. vi bildade band och började repa. fixade spelningar. gav ut egna skiver. vi lyssnade inte på vad nån sa. vi tog det vi ville ha och bar iväg med det. ingen kunde få stopp på oss. känsler var inte våran grej. vi bara gjorde saker. vi kände inte efter. det här e berättelsen om oss.
Punken sveper över landet i slutet av sjuttiotalet. Den når Bollmora, en förort söder om Stockholm. Där bor Bosse, Arne, Hasse och Lasse. De gör vad som faller dem in. Men den ohämmade impulsstyrningen är inte enbart av godo. Efter en spontan vadslagning ger sig en av dem ut på en vansinnesfärd.
Detta är bok nummer ett i den så kallade punktrilogin.
Adam Steen –
Beskriver på ett hjärtskärande men ändå humoristiskt sätt en era som betytt så mycket för så många av oss, inte minst mig själv. Det var där och då livet började lixom. Vi bröt inte bara mot en vuxenvärld som tedde sig allt mer obegriplig men även en musikvärld som gått överstyr med dinosaurier till band som inte på något sätt skämdes över att bara ha två låtar som var 17 minuter styck på en fullängds-LP.
Tack till författaren som på detta vis fört mig tillbaka till en tid när allt var möjligt. Frihet!
Anders Berglund –
Sträckläste denna då man själv var en del av tiden. Många luckor öppnades som bröderna Braathen tjuvbil som fallit ur minnet. Bosses kämpiga tonår gick inte att missa om man gick i plugget i Nyboda. Skapelseberättelsen i bokens början är bättre och mer sanningsenlig än originalet.
Anna Björk –
Så jäkla roligt skriven! Rekommenderas för alla 60-talister, många igenkänningspunkter. Läs även bok 2 den 10e punkaren
Ulf Berlin –
Vad ska man säga? Red Hot Chili Peppers gjorde plattan jag drömde att göra. Arne Wickander skrev boken jag drömde om att skriva. När Gud skapade Bollmora är episkt, resten av boken lika spretig, kul, intelligent och flummig som ”Blood Sugar Sex Magic”. Man tröttnar aldrig. Ett helt eget språk med helt egna skrivregler som faktiskt funkar, inte ofta det händer. Tack Arne för du fångat min barn- och tonår i grym prosa.