Brain Scan

Beskrivning

Historien om Brain Scan enligt Ronny

Vi bildades i Bollmora 1989. Jag hade replokal o va sugen på o lira men jag hade ingen o spela me. Sen sprang man på Benke o Tony, dom va på o sen körde vi ett tag. Sen träffa jag Lirban på bussen från Skanstull. Vi va ju gamla polare o man hade inte setts på ett tag, så jag undra om han va sugen o han va me. Sen repa vi o hade skoj på Grottan, en ABF-verksamhet i Bollmora som va schysst. Tony hoppa av efter ett tag o utan trummis blir de ju inte mycket gjort. När Tony lämnat så lärde Benke oss olika uppvärmningsövningar för att fingrar o sånt skulle bli mjuka. Skittrist tyckte vi. Vi höll på så i cirka 3 rep, sen sket vi i o dra dit på de 4:e, men på de 5:e så gick vi dit o då va inte Benke där. Fan va bra tyckte vi. De va då vi börja köra på riktigt. Plus att jag fick me Motörhead-Peter (Kassatia), en polare, på trummor o han blev bara grymmare o grymmare ju längre vi körde. Måste tillägga att Benke fixa Brain Scan-loggan o i uppvärmningsövningarna så körde han även tonerna som senare blev Jazzlåten, fast den är inte me på singeln. Hur som helst ska Benke ha kredd för de. Benke o Tony ville även kicka mej för dom tyckte jag va kass. Dessutom ansåg dom att jag rökte för mycke brass (ha ha ett rim där). Fick höra de långt senare, men skit samma, nu e vi polare så de e lugnt.

Brain Scan hade 9 spelningar. Tror faktiskt att den första 1990 på Bollmoraängen va bäst. Efter att vi gjort vår grej så grät barnen o vissa va skitlacka o vissa garva, men nåra digga plus att en lokal skitblaska satte oss på förstasidan o skrev 100% vrålrock. Kan man få ett bättre betyg? Barnen grät. Rock ’n’ roll asså!

Vi hade Brain Scan bar. De va en lokal på mitt kneg i Årstadal. De va replokal, bar o klubb. Ett band som hette Bögarna hade ingen lokal så dom fick låna våran. Dee Rangers o Ågrens lira där. Perre i Ågrens sa ”fan de vare tyngsta sen Ultrahuset”. I o me att vi körde på mitt kneg på kvällarna så va de ju en vakt som kolla att de va avlarmat o sånt. En gång så stack han in huvet i vårt rum när vi blossa på. Han blev väldigt paff o fick stora ögon o bara slog igen dörren. Vi garva. Han kolla aldrig in igen.

Vi skulle ha en spelning på Granitvägen i Bollmora. Vi ladda upp hemma hos Petteri Kassatia för han bodde i krokarna, men vi glömde bort tiden tills nån sa ”fan vi måste dra nu, spelningen börjar vi e sena. Vi plocka ihop o stack men jag kom på att vi hade missat o ta tjacket så jag sa till Peter: ”kan vi ta de lite snabbt?” Han höll ju inte på me såna grejer. Han körde på sina Carlsberg Hof på flaska, tror han fortfarande gör de. ”Nä fan vi hinner inte”, sa Peter, ”nu drar vi”. Vi va ute i trapphuset så jag sa: ”äh, vi tare på trappan” o de gick bra. Sen lira vi. De va en bra spelning förutom att Micro, en lirare, hans brutta hade svimmat. Hon gjorde de ibland. Liraren blev väl skraj så han tog tag i min bashals som blev helt stum mitt i en låt. Jag skrek: ”va fan göru?” Han sa min brud har svimmat o ambulansen e på väg. ”DE SKITER VÄL JAG I” vråla jag. En hyfsad spelning. Måste tillägga att gitarr- o basstärkarna fick vi låna av Perre o hans polare, så de va schysst.

Lite om låtarna. Åka skateboard e i stort sett bara o läsa av texten. Tror de va ’78. Alla åkte skate på gårn på Bollmoravägen. Jag börja träna o skulle ta gårdsrekordet. Man skulle pumpa på o åka runt så många varv som möjligt utan o stanna. Liraren me rekordet blev jävligt nervös när han såg att jag höll på o ta han, så han kasta sin trädoja rakt på min fotknöl. Låten kom till hemma hos Lirban i Granängsringen i Bollmora.

Daddy wants to fuck (Psycho). Vi höll på o repa i lokalen. Lirban o jag hade snickrat ihop en låt men vi hade ingen text. Då dök Nilz Pilzner upp o vi sa: ”fixaru o göra en text till den här?” Pilzner skrev ner en text på 5 minuter medans vi lira. Musiken kom till i Lirbans lya.

Jesper Nilsson. Vi va på Hultfredsfestivalen o jag hitta en pluska, kolla lite iren o såg ett foto på en lirare som va skelögd. Jag snodde inga stålar eller nåt sånt, men jag tyckte bilden va skoj, så den tog jag. Sen sprang jag på Jesper. Jag hade ju sett hans leg så jag visste ju va han hette o hur han såg ut. Han fick tillbaka sitt läder o han tacka o vi tog i hand. Sen när vi kom hem så skrev Nilz Pilzner låten om Jesper Nilsson. Musiken kom till hemma hos mej i Rotvik i Tyresö. Va de blev av fotot, de e en annan historia.

Fast våran i särklass skojigaste tillställning va ju La Panka 95. Det va en festival vi hade i Lugnets industriområde, som va Sveriges svar på Kristiania. De låg där Hammarby Sjöstad ligger nu. På den tiden vare hojklubbar, porrklubbar, styckmördare o annat löst folk som husera i området. I Lugnet fanns de en skogsdunge som kallades för Ekbacken. Där körde vi. Folk hade me sej sina tavlor som vi hängde i träden i kombination me rock’n’roll o poesi. En tavla som brorsan Turbo gjort blev såld. Vi hade byggt scen o bar men när vi skulle rigga upp så kom Lirban o sa: ”fan de e nån som bor i baren”. De va en hemlös lirare me värsta skägget. Han kunde inte tala men han kunde en låt o då menar jag BARA EN LÅT. Den fick han köra. De va bra rock’n’roll. Han fick köra sin låt flera gånger under festivalen. Broilers, Kapten Grogg o ett annat band som jag raggat upp från spelningen på Bollmoraängen (kommer inte ihåg va dom hette) va där. Sist lira vi o Arne avsluta o körde sina dikter klädd i en kubistisk kostym. Efter varje dikt knyckla han ihop den o tryckte in den i käften, tog nåra tuggor o loska ut den. Som avslutning körde vi stamplåten som extranummer. Låten e svår o beskriva men ball vare. Jag o Lirban stampa. Polaren Gagge kom oxå upp på scen o stampa. Jag sjöng. Vi hade ingen ljussättning men vi hade nåra marschaller runt scen så de va cool. De va våran sista men skojigaste spelning! Say no more!

Petteri Kassatia tycke inte att han hade nåt mer o prestera så han hoppa av efter La Panka o köpte en jordlott i Småland me sin farsa. Dom skulle gräva guld. Då la Lirban o jag ner Brain Scan o börja på nästa projekt men de e en annan historia.

Anledningen till att vi inte släppte låtarna tidigare va en kostnadsfråga. Degen gick åt till annat. Man tänkte som Alfons Åberg, ska bara ska bara. De va resor, festivaler, krogen o up in smoke (cheese o chong) o vips så sluta Peter. På den vägen vare.

Låtarna e inspelade i ABF Studio Grottan i Bollmora.

Brain Scan RIP.